Äntligen
Idag har det bara regnat och regnat - vi har inte velat gå ut så vi har tillbringat dagen i köket och busat med Mamma och moster DiDi. Däremellan har vi kissat på golvet och sovit så matte var nog lite less på att använda moppen! Men det får hon ta.
Nåja, nu är det natti-natti för oss för idag! Hoppas på en solig dag med mycket utevistelse imorgon.
Klantig matte
Jaha, nu är vi leveransklara och vad lyckades matte med? Jo, hon trodde hon var medlem i SKK och skickade in registreringspapperen, men gissa vad? Det var ju våra små-mattar som var medlemmar och då funkade det inte med registreringen!! Så nu har matte fått betala in medlemsavgiften även för sig själv så snart är vi inskrivna hos SKK.
Tyvärr resulterade den här fadäsen i att de som skulle köpa Armani fegade ur?? Jag fattar ingenting - men folk är som de är.... Synd för dem, skulle jag vilja säga, eftersom Armani är den goaste av killarna. De andra är rätt busiga :-)
Sedan har vi ju glömt att berätta vad vi heter, alla har ju fått alldeles egna namn så nu behöver man inte ropa "Kom då bäbisen, plutten, gullet" eller något annat fånigt. Jag, som ska stanna här, heter Gucci. Sedan har vi ju Armani, Vuitton, Chanel och, hör och häpna, en Rufus mitt i alltihopa. Rufus fick sitt namn först och det därför att han ser ut som en Rufus med sina ljusa ögonbryn. Dessutom är han busigast så ett designernamn passade inte riktigt på honom. Vi andra har ju lite mer världsvana namn.
Nä, nu måste jag sluta för jag ska ut och leka en stund i regnet! Det är spännande och lite kallt så matte måste vara med och kolla så vi inte börjar frysa. Men jag passar i alla fall på att visa en gullig bild på just Rufus som jag skrev om ovan - han är så cool...
Oj, oj, oj vad matte är lat!
Pojken med vitt skägg, Armani, kommer att stanna kvar här i Skellefteå men de andra vet vi inte säkert var de tar vägen. Nåja, världen är inte så stor längre - det finns ju internet, bilar och sådant så att hålla kontakt är kanske lättare nu än förr.
Vi vill inte heller vara stilla så mycket så det är svårt att ta bilder men det kommer nog några nya inom kort! Vi hörs och bits!
Inne är det blött och ute är det grönt
Idag, däremot, skiner solen. Det betyder att man får vara ute och busa i den större buren! Jätteskoj, fast vi orkar inte så länge för man blir trött av bus.
Vissa av oss är ganska smarta, tycker vi men inte matte. Om man klättrar tillräckligt envist kan man komma ur buren! Det tänkte brorsan utnyttja för att komma ut på äventyr. Då måste matte sätta kartongbitar på insidan av buren för att inte brorsan ska kunna klättra. Vi tycker det är dumt att inte kunna rymma men matte vill inte att vi bryter benen om någon fastnar i burgallret.
Nä, nu är inne-buren städad och fräsch så nu ska vi få mat och sedan sova lite middag. Hörs & Syns!
Nu händer det grejjer!!!
Snart är vi stora! I alla fall tror vi det. Vi busar, morrar och slåss i vår lilla bur, samtidigt som Mamma sköter om oss. Det händer mycket i våra liv och eftersom matte är lat (inte hinner skriva varje dag) så kommer här en liten sammanfattning).
Vi har räffat en riktig Rottweiler! Nå, han bara nosade, men ändå! Han gillade oss i alla fall. Han heter Azlan och kommer från Växjö - en riktig charm-prins för tjejjer (men kanske inte tibbe-tjejjer...??). Dessvärre bara en bäbis på snart två år som älskar pinnar och kel! Han följer sin matte till jobbet varje dag! Och våran matte - och alla arbetskompisar - får leva med tigg, dräggel och att kasta pinnar varje rast.. Men farliga Rottisar - finns dom?? Tror att farliga (eller dåliga) ägare kanske är vanligare..
Vi har varit ute på riktigt gräs..... Tre eller fyra gånger! Matte har gjort en lite bur (större än den vi har inne) där vi får vara när det är vackert väder (vet inte vad det betyder) eller "inte så kallt"...
Vi har käkat riktig mat! Både köttfärs med lie ägg å grejjer samt Pedigreeeeeeee med ägg å sån't. Snacka om mumsiga grejjer...!!
Vi har även klippt (eller fått klippt) våra klor. Hmmmmmmmm. Mer eller mindre, men eftersom matte inte bryr sig om vad man säger så gick det bra! Nu var det tre av oss som tyckte att "What ever" medan två av oss var lite "emot" behandlingen... Men, som sagt, om protesten inte går igenom så - ACCEPTERA.
Nästa varning är BAD - för vi har fått äta FILMJÖLK! Och vi klarade inte av det riktigt så bra - en del kom i magen och en del på våra syskon. Så... ett bad ligger nära!
Vi har även en del besök. Vissa tycker vi är så söta att man måste ta med oss hem men matte säger att man måste vänta några veckor. Andra kanske tycker vi är för busiga men, men, men, så är livet.!! M a o KUL!
Så, alla som tvekar, njut av livet, av sommarn, av allt!
Vovvv å natt!!
Det här är vi!
Eftersom jag föddes först är jag naturligtvis bäst! De andra kommer alltid att vara tvåa eller trea o s v i livets race. Den förstfödde sonen får alltid det bästa, det är bara för de andra att gilla läget...
Grabben snackar strunt! Jag är tjejen med GO, som ni ser är jag på väg redan nu! Jag blir tre-färgad som morsan, bara det... Så, grabbar, vi ses om ett par år - då kommer ni att springa benen av er efter mig.
Nä, nä, nä, grabbar & tjejer! Jag föddes ju med ett V på magen, vad betyder det tror ni? V för Victory = seger = bäst. Så jag är både tjej & bäst och har redan varit UTE i stora världen med matte och hälsat på några grannar. Hah! (Matte, varför tog du en bild där jag ser ut som en kossa??).
Ja, ja, ni kan hålla på och gläfsa hur mycket ni vill. Alla kan ju se att jag är sötast - även om Matte tyckte det var jobbigt att få mig att vara still så att hon kunde fota. Dessutom, mina damer och herrar, kommer jag att få sobelfärgade ben. Snacka snyggt!
Äh, vem orkar bry sig om de där gnällisarna? Kolla cool jag är! Ligger här och myser eftersom jag vet - garanterat - att alla kommer att tycka jag är snyggast. En hel del vitt, bl a svanstipp & klor samt en hel del svart. Vad mer kan man önska?
Nu har vi alla visat våra bästa sidor - så långt det nu är möjligt när man bara är tre veckor! Framöver kommer vi kanske att visa våra sämsta sidor men då är ni redan så kära i oss att det inte gör något!
Vov, vov, vi hörs snart igen.
Besök minsann...
Annars är allt som vanligt, d v s vi käkar och växer. Vad vi blivit bättre på är att använda våra fyra ben - snart springer vi omkring och busar i köket. Vi börjar också bry oss om människorna som vi bor hos. När Matten kommer hem och pratar med oss så vaknar vi och viftar på våra små svansar. Varför vet vi inte för det är fortfarande Mamma som är viktigast men Matten verkar ganska snäll.
Nå, om ni vill veta hur trött man blir av att ha besök så ta en titt på mig som hade turen att få blogga denna gång!
Nå, nu kanske ni förstår att vi måste säga GOD NATT för denna gång...?!
Vi kan se nu
Var är lukten?
Pytte-syster är död!
Vi andra märker inte så mycket av det eftersom det som är viktigast för oss, Mat och Mamma, fortfarande fungerar som vanligt. Övriga familjen är ju också kvar och gör sina vanliga ljud så livet går vidare för oss.
Vi växer som ogräs!
Matte (och alla andra mattar och hussar som bor här) har varit tvungen att hjälpa pytte-syster att komma till, så att hon får äta, och hålla undan oss från just "hennes" spene så att vi inte knuffar bort henne varje gång. Pytte-syster har även fuskat och faktiskt börjat få lite tillägg så att hon ska kunna hävda sig i vår lilla flock. Detta har, på två dagar, gett jättebra resultat och eftersom pytte-syster redan från början verkar vara en väldigt viljestark och envis puppie så tar hon för sig trots sin storlek (litenhet?).
Vår "moster" har haft en spännande vecka. Hon har, för att vår mamma inte ska bli så stressad, fått följa den stora matten till jobbet varje dag. Där har hon det tydligen jättebra för hon är så glad på morronen när hon ska föja matten i bilen. Det är även bra för vår mamma för hon känner att hon får ha oss ifred och i lugn och ro utan att behöva skydda oss från det obefintliga hotet.
Nä, nu ska vi fortsätta att växa så: - Ha en riktigt vovvig dag!
Vår familj
Det här är vår mamma, Fai, som är sju år. Vi är hennes tredje kull så när vi flyttar hemifrån så får hon ledigt och lugn och ro. Hon är en jättebra mamma som ger oss mycket mjölk och försvarar oss mot allt och alla som vill komma fram till valphagen.
Och här har vi "moster" DiDi. Det är inte sant egentligen, hon är väl kusin till mamma eller nå't men det är lättare att kalla henne moster. Hon är åtta år och har också haft valpar men eftersom hon inte är så förtjust i killar så har även hon fått ledigt.
Vår halvsyster, Lilla Bu, är tyvärr redan i hundhimlen men vi tyckte att hon skulle få vara med ändå. Hon blev jättesjuk i vintras och fick somna in i februari, bara 5 år gammal. Det var synd för hon var en busig och lekfull tibbe som älskade att skoja med små valpar som vi.
Nej, nu ska vi äta och sova för det är det vi är bäst på än så länge. Go natt och sov så gott!
Morsan luktar bajs!
Tänk själv att ligga i en valplåda med en stor, lurvig vovve som luktar så! När den enda doft vi egentligen vill kunna känna just nu är MJÖLK. Eftersom vi inte har öppnat ögonen ännu är den doften viktig för oss så att vi hittar rätt när vi ska äta.
Nåja, matte duschade av mamsens rumpa efter morgonpromenaden så dagen kanske blir uthärdlig ändå. Nu är det dags att käka igen - så ha en bra dag tills vi hörs igen.
Född kl 17.55
När alla trodde att allt var över så kom jag! Jag är en jätteliten tjej som är svart med spräcklig bringa och mage och vita klor. Matte var rädd att jag inte skulle klara mig eftersom jag var så pyttig men jag är tuff och har gått upp från 90 gram till 100 gram på två dagar så det blir nog bra till slut.
Född kl 15.25
Här kommer en kille till, svart med spräcklig bringa och mage, vita klor och lite vitt på svanstippen. Jag har också vita tecken på hals och haka.
