Det här är vi!
Eftersom jag föddes först är jag naturligtvis bäst! De andra kommer alltid att vara tvåa eller trea o s v i livets race. Den förstfödde sonen får alltid det bästa, det är bara för de andra att gilla läget...
Grabben snackar strunt! Jag är tjejen med GO, som ni ser är jag på väg redan nu! Jag blir tre-färgad som morsan, bara det... Så, grabbar, vi ses om ett par år - då kommer ni att springa benen av er efter mig.
Nä, nä, nä, grabbar & tjejer! Jag föddes ju med ett V på magen, vad betyder det tror ni? V för Victory = seger = bäst. Så jag är både tjej & bäst och har redan varit UTE i stora världen med matte och hälsat på några grannar. Hah! (Matte, varför tog du en bild där jag ser ut som en kossa??).
Ja, ja, ni kan hålla på och gläfsa hur mycket ni vill. Alla kan ju se att jag är sötast - även om Matte tyckte det var jobbigt att få mig att vara still så att hon kunde fota. Dessutom, mina damer och herrar, kommer jag att få sobelfärgade ben. Snacka snyggt!
Äh, vem orkar bry sig om de där gnällisarna? Kolla cool jag är! Ligger här och myser eftersom jag vet - garanterat - att alla kommer att tycka jag är snyggast. En hel del vitt, bl a svanstipp & klor samt en hel del svart. Vad mer kan man önska?
Nu har vi alla visat våra bästa sidor - så långt det nu är möjligt när man bara är tre veckor! Framöver kommer vi kanske att visa våra sämsta sidor men då är ni redan så kära i oss att det inte gör något!
Vov, vov, vi hörs snart igen.
Besök minsann...
Hej å vov! Ikväll har vi haft besök hos oss, det var några människor som ville gosa och titta på oss. Kanske får någon av oss flytta till dem när det är dags att låta morsan vara ifred och få pension!
Annars är allt som vanligt, d v s vi käkar och växer. Vad vi blivit bättre på är att använda våra fyra ben - snart springer vi omkring och busar i köket. Vi börjar också bry oss om människorna som vi bor hos. När Matten kommer hem och pratar med oss så vaknar vi och viftar på våra små svansar. Varför vet vi inte för det är fortfarande Mamma som är viktigast men Matten verkar ganska snäll.
Nå, om ni vill veta hur trött man blir av att ha besök så ta en titt på mig som hade turen att få blogga denna gång!
Nå, nu kanske ni förstår att vi måste säga GOD NATT för denna gång...?!
Annars är allt som vanligt, d v s vi käkar och växer. Vad vi blivit bättre på är att använda våra fyra ben - snart springer vi omkring och busar i köket. Vi börjar också bry oss om människorna som vi bor hos. När Matten kommer hem och pratar med oss så vaknar vi och viftar på våra små svansar. Varför vet vi inte för det är fortfarande Mamma som är viktigast men Matten verkar ganska snäll.
Nå, om ni vill veta hur trött man blir av att ha besök så ta en titt på mig som hade turen att få blogga denna gång!
Nå, nu kanske ni förstår att vi måste säga GOD NATT för denna gång...?!
Vi kan se nu
Nu har våra vackra små ögon öppnats och vi kan se. Inte 100% kanske men det blir bättre och bättre för varje dag. Dessutom börjar våra försök att gå ge resultat - snabba som små råttor är vi nu och ännu snabbare ska vi bli. Matte kommer nog att få svårt att hänga med när vi släpps lösa framöver - det är tur för henne att det finns kompostgaller :-) Men nu är det bäst att matte sätter sig och jobbar på riktigt - hon får skriva mer en annan gång.
Var är lukten?
Helt plötsligt försvinner Mamman! Och sedan kommer matten och lyfter bort oss från vår trygga valphage - vad är det som händer? Vi hamnar någon annanstans men eftersom vi varken kan gå eller se så måste matte tala om för oss att det är en liten hundbur som man kan bära hundar i. Den är också bra eftersom den går att stänga så inte moster kommer och gosar med oss för då blir vår Mamma inte glad. Det går en stund och sedan är vi tillbaka igen, mjukt och mysigt och... men det luktar lite skumt? Ahaaa, det är ett nytt mysigt underlag här som inte luktar kiss & annat tråkigt. Och nu kommer även Mamman tillbaka och då är allt som vanligt igen och vi kan äta, sova och växa ännu mer. Spännande, snart kommer vi nog att öppna ögonen och sedan springa och, och, gäääsp! Dags att vila.
Pytte-syster är död!
Tråkigt på lördagsmorgonen :-( men tyvärr klarade sig vår pytte-syster inte... I förrgår var hon pigg och stark och käkade ordentligt men igår så orkade hon inte längre. Matte försökte så gott hon kunde tillsammans med lill-mattarna och hussarna men pytte-syster ville inte längre. Nu är hon säkert tillsammans med sin halvsyster, Lilla Bu, i hundhimlen. Hoppas de får det bra och att de busar tillsammans på de stora gröna ängarna.
Vi andra märker inte så mycket av det eftersom det som är viktigast för oss, Mat och Mamma, fortfarande fungerar som vanligt. Övriga familjen är ju också kvar och gör sina vanliga ljud så livet går vidare för oss.
Vi andra märker inte så mycket av det eftersom det som är viktigast för oss, Mat och Mamma, fortfarande fungerar som vanligt. Övriga familjen är ju också kvar och gör sina vanliga ljud så livet går vidare för oss.
Vi växer som ogräs!
Eftersom vi tillbringar dagarna med att käka och sova växer vi som ogräs. Det är väl sån't som valpar gör?! Ja, det gäller alla utom pytte-syster som vi tyvärr kör över som bulldozers eftersom hon är så liten. Eller, vi ser ju inte henne så alla hinder krälar man bara över.
Matte (och alla andra mattar och hussar som bor här) har varit tvungen att hjälpa pytte-syster att komma till, så att hon får äta, och hålla undan oss från just "hennes" spene så att vi inte knuffar bort henne varje gång. Pytte-syster har även fuskat och faktiskt börjat få lite tillägg så att hon ska kunna hävda sig i vår lilla flock. Detta har, på två dagar, gett jättebra resultat och eftersom pytte-syster redan från början verkar vara en väldigt viljestark och envis puppie så tar hon för sig trots sin storlek (litenhet?).
Vår "moster" har haft en spännande vecka. Hon har, för att vår mamma inte ska bli så stressad, fått följa den stora matten till jobbet varje dag. Där har hon det tydligen jättebra för hon är så glad på morronen när hon ska föja matten i bilen. Det är även bra för vår mamma för hon känner att hon får ha oss ifred och i lugn och ro utan att behöva skydda oss från det obefintliga hotet.
Nä, nu ska vi fortsätta att växa så: - Ha en riktigt vovvig dag!
Matte (och alla andra mattar och hussar som bor här) har varit tvungen att hjälpa pytte-syster att komma till, så att hon får äta, och hålla undan oss från just "hennes" spene så att vi inte knuffar bort henne varje gång. Pytte-syster har även fuskat och faktiskt börjat få lite tillägg så att hon ska kunna hävda sig i vår lilla flock. Detta har, på två dagar, gett jättebra resultat och eftersom pytte-syster redan från början verkar vara en väldigt viljestark och envis puppie så tar hon för sig trots sin storlek (litenhet?).
Vår "moster" har haft en spännande vecka. Hon har, för att vår mamma inte ska bli så stressad, fått följa den stora matten till jobbet varje dag. Där har hon det tydligen jättebra för hon är så glad på morronen när hon ska föja matten i bilen. Det är även bra för vår mamma för hon känner att hon får ha oss ifred och i lugn och ro utan att behöva skydda oss från det obefintliga hotet.
Nä, nu ska vi fortsätta att växa så: - Ha en riktigt vovvig dag!
Vår familj
Det här är vår mamma, Fai, som är sju år. Vi är hennes tredje kull så när vi flyttar hemifrån så får hon ledigt och lugn och ro. Hon är en jättebra mamma som ger oss mycket mjölk och försvarar oss mot allt och alla som vill komma fram till valphagen.
Och här har vi "moster" DiDi. Det är inte sant egentligen, hon är väl kusin till mamma eller nå't men det är lättare att kalla henne moster. Hon är åtta år och har också haft valpar men eftersom hon inte är så förtjust i killar så har även hon fått ledigt.
Vår halvsyster, Lilla Bu, är tyvärr redan i hundhimlen men vi tyckte att hon skulle få vara med ändå. Hon blev jättesjuk i vintras och fick somna in i februari, bara 5 år gammal. Det var synd för hon var en busig och lekfull tibbe som älskade att skoja med små valpar som vi.
Nej, nu ska vi äta och sova för det är det vi är bäst på än så länge. Go natt och sov så gott!
Morsan luktar bajs!
Nä, det låter inte så trevligt men det är faktiskt sant. Vuxna tibbar har ju rätt långt hår och nu har morsan varit lite dålig i magen efter att ha ätit fosterhinnor o dyl efter födseln. Att hon dessutom sätter i sig vårt bajs gör ju inte saken bättre - snarare sämre eftersom hon då stinker både bak och fram!
Tänk själv att ligga i en valplåda med en stor, lurvig vovve som luktar så! När den enda doft vi egentligen vill kunna känna just nu är MJÖLK. Eftersom vi inte har öppnat ögonen ännu är den doften viktig för oss så att vi hittar rätt när vi ska äta.
Nåja, matte duschade av mamsens rumpa efter morgonpromenaden så dagen kanske blir uthärdlig ändå. Nu är det dags att käka igen - så ha en bra dag tills vi hörs igen.
Tänk själv att ligga i en valplåda med en stor, lurvig vovve som luktar så! När den enda doft vi egentligen vill kunna känna just nu är MJÖLK. Eftersom vi inte har öppnat ögonen ännu är den doften viktig för oss så att vi hittar rätt när vi ska äta.
Nåja, matte duschade av mamsens rumpa efter morgonpromenaden så dagen kanske blir uthärdlig ändå. Nu är det dags att käka igen - så ha en bra dag tills vi hörs igen.
Född kl 17.55
När alla trodde att allt var över så kom jag! Jag är en jätteliten tjej som är svart med spräcklig bringa och mage och vita klor. Matte var rädd att jag inte skulle klara mig eftersom jag var så pyttig men jag är tuff och har gått upp från 90 gram till 100 gram på två dagar så det blir nog bra till slut.
Född kl 15.25
Här kommer en kille till, svart med spräcklig bringa och mage, vita klor och lite vitt på svanstippen. Jag har också vita tecken på hals och haka.
Född kl 14.32
Tjena, tjena! Jag är en svart kille med två vita fläckar på bringan och massor av vita klor. Helt enkelt supersnygg!
Född kl 13.43
Äntligen var det min tur! Jag är en cool tjej som är lika svart som mina syskon men har ett vitt V från bringan och ner mot magen. Dessutom vit på framtassarna och en läcker liten vit svanstipp.
Född kl 13.24
Jag hade bråttom att komma ut till brorsan så att han slapp vara ensam och rädd. Är själv en tuff tjej, svart med vit bringa, vita framtassar och lite gulligt vit under hakan.
Född kl 13.13
Jag är en liten kille, svart med en vit fläck på bringan och vit mage. Dessutom har jag fyra rosa tassar och en vit svanstipp. De rosa tassarna tyder på att jag blir som mamma, d v s trefärgad, svart, vit och sobel.
Vår lilla flock
Välkommen till tibbepuppies blogg!
Här kommer du att få följa oss 6 Tibetanska Terriervalpar från den dag vi föddes, 2008-05-08, tills vi är stora nog att flytta hemifrån. Vår mamma heter Fai (eller egentligen Shang Di's Faidra) och är jättesnäll. Hon ger oss massor av mjölk varje dag så att vi ska kunna växa fort och bli stora och modiga Tibbar.
Vår ras härstammar, som du hör av namnet, från Tibet där våra förfäder användes i arbetet med Jakar i bergen. Vi var med för att bland annat varna för de olika faror som fanns och kunde springa omkring på Jakarnas ryggar och spana. Coolt va?
Vår ras härstammar, som du hör av namnet, från Tibet där våra förfäder användes i arbetet med Jakar i bergen. Vi var med för att bland annat varna för de olika faror som fanns och kunde springa omkring på Jakarnas ryggar och spana. Coolt va?
